Nyss hittade jag en liten text jag skrev förut när jag avskydde smilegubbar. Enjoy!
Hatet Mot Smilegubbarna
Deras små plirande ögon mot hennes rodnande ansikte. Dom brände henne men hon tvingade
sej att titta tillbaka på deras hånleende ansikte. Hon kunde läsa av minen i deras gula ansikten. ”Du är liten. Du förstår ingenting. Du måste nog hem nu. Bolibompa har börjat.” Hat blandat med sorg vällde upp inom henne och ut på 
golvet innan det fyllde hela rummet. Hela rummet var fullt med hat. Glödande rött hat. Men det dränkte inte smilegubbarna. Dom var odödliga och dom fortplantades genom en metod som kallades MSN Messenger. Dom skulle finnas för alltid och hon skulle alltid lika måttlöst hata dom. Tills hon dränktes av det.Sitt eget hat.
Jag fick öva väldigt länge innan jag kunde använda smilysar som jag gör nu och jag tycker fortfarande att de är lite obehagliga.
Jag är allvarlig.
Nog om det nu. Det är meningen att jag ska öva in franskan, men icke, jag har bättre saker för mig. Jag ska.. öh.. göra.. hehe nåt annat, för jag vill inte!!!!!!
Auf wiedersehen!
2 kommentarer:
Haha värsta bra text ju!! jag kan verkligen se det framför mig, hur det glödande hatet flyter ut över golvet.... Men är du inte lite väl hård mot de stackars små smilegubbarna?
Hur gammal är texten?
Haha! kanske.. två-tre år..
Skicka en kommentar