Life of Pi av Yann Martel

Hej! Jag kommer precis från kyrkogårn, det var kallt där. kalltkallt. och ljuset blåstes ut hela tiden. burr.

Jag läste nog lite för länge igår. Men helt blötsligt slog boken om och blev bra, efter att ha varit tråkig ett tag. Men det är ofta så när man vet någonting som ska hända i boken, då sitter man liksom och väntar (aj, där ringde telefonen och skrämmde vättet ur mig) på att det ska hända, det innan är inte så intressant. Så var det i The kite runner, man visste att han skulle åka tillbaka, och så är det i Life of Pi, man vet att kommer hamna på en båt med en tiger. Men nu har jag kommit till att det har hänt och boken är brabra. Den har sånnahär korta kapitel så det är jättesvårt att stanna och sluta läsa. För i slutet i varje kapitel så indroduceras nästa typ, och då fortsätter man läsa utan att inse att man gjort det och man inser inte det förnst man läst några rader och då tänkar man att äh, man kan lika gärna läsa ett kapitel till. Heh.

hej då!