Pluggmolnets Förbannelse

Plugga plugga plugga plugga plugga plugga

Ja, om ni inte hade gissat det redan så håller jag på med plugg. Hela nian är ett enda stort pluggmoln som man svävar omkring i, oförmögen att ta sig ur utan att samtidigt lösas upp hela molnet. Vilket skulle leda till att man faller hela vägen ner till marken och livet igen. Därifrån är det svårt att återskapa ett pluggmoln som är stabilt nog att ge utmärkta betyg. Så jag svävar vidare i mitt pluggmoln i min strävan efter betyg som jag inte ens vet själv varför jag strävar efter.
För tillfället har jag sällskap av kloner, svensk artonhundratalslitteratur och matematik i mitt moln. De kommer såsmoningom att befrias igen utan att lida några förluster, och de kommer inom kort ersättas av samhällsgeografi, svensk nittonhundratalslitteratur och spank grammatik. Plus en hel massa andra saker som jag inte ens orkar tänka på.
Det är så orättvist! Alla de där sakerna bara kommer och går och behöver bara vara instängda i molnet ett litet tag! Men jag måste minsann stanna här hela tiden bara för att ta hand om alla nya som kommer hit och ska bli pluggade! Gaaaah!

Om den ärade läsaren förvirras av ovanstående beskrivning av det mentala tillståndet hos en IESK-elev så beror det antagligen på att du aldrig varit elev på IESK.

Nu hotar molndimman att kväva mig om jag inte genast återgår till uppsatsen om genetisk DNA-kloning. Jag ska försöka reda ut det där med självkopierande bakteriella plasmider.